marinalisette

I morse åkte vi ner till mitt jobb och svärföräldrarna. Vägen ner gick bra, men var en aning stressad. Jag har fördelen med mitt jobb att jag inte behöver passa några tider. Men min chef hade sagt runt 10-tiden till henne jag skulle hem till. Hon skulle vara hemma när jag skulle städa. Vi kom inte fram till svärföräldrarna förrens vid 10 ungefär, men som tur va skulle jag inte så långt. Jag släppte av älsklingen och lilla prinsessan och åkte vidare till städningen. Det var en ny städning, men det var lätt att hitta till vägen jag skulle till. MEN numret jag skulle till fanns ju inte. Jag skulle till nummer 18 men det sista huset hade nummer 14 på den jämna sidan. Eftersom vägen var så liten och det var så pinsamt att behöva köra så nära husen för att se numret, körde jag till en skola i närheten och parkerade där. Jag tittade på min lapp igen för att kolla om det stämde och det gjorde det.

Jag gick runt på den gatan och började knacka på folk för att fråga var nummer 18 låg. Två var nyinflyttade och några vågade nog inte öppna (och det förstår jag). När jag gick där i regnet som en blöt katt öppnade en dam sin dörr och undrade om jag behövde hjälp. Jag förklarade att jag skulle till nummer 18 för att städa. Hon sa att nummer 18 inte fanns. Men när jag sa damens namn som jag skulle till, sa hon att det var nummer 19. Alltså hade chefen skrivit fel=(. Tack för den!!

Då hade jag bara velat runt i 40 minuter så mindre glad var jag. Men jag blev glad när jag fick se hennes hund. Den var jätte go. Det var en flat golden retriver.

Efter tre timmar var jag färdig. Då åkte jag och handlade lite mjölk och pizza till lunch.

Nu har vi ätit middag, då blev det potatismos och korv. Nu sitter vi och kollar på:

Halv åtta hos mig