marinalisette

Mitt i natten närmare bestämt vid 3-tiden fick vi äntligen komma upp till BB-avdelningen=). Jag var inte nådigt trött och Tony (som han ska heta) var jätte hungrig. Han fick suga på bröstet men det hade inte kommit igång ordentligt=(. Jag blev hyperstressad då han var hungrig så dom fick ta in en pump så jag kunde försöka få igån mjölken och det funkade lite bättre=). Det blev ju inte mycket, men han blev mätt i alla fall=).

Tiden på BB gick bra den korta tiden vi var där (2 nätter). Jag och Älsklingen hade ett eget rum. Tony var inte nöjd med den lilla bröstmjölken jag kunde ge han så andra natten började också med till-lägg till han. När vi skulle åka hem så vägde vi han för första gången efter födseln och personalen var jätte nöjda med vikten eftersom han inte hade tappat så mycket vikt=). Innan vi fick åka hem röntgade dom Tonys höfter (tydligen något nytt dom gör med alla nyfödda innan man får åka hem.

Väl hemma (den 30:e) blev det vila för mig då jag var väldigt trött efter den ansträngande förlossningen. Det sa även läkaren från förlossningen att jag skulle ta det lite extra lugnt i ett par dagar.

Men var skönt det va att vara hemma igen med den lilla bebisen=). Senare på eftermiddagen kom svärföräldrarna med våran lilla prinsessa=)

Glömde ju skriva i förra inlägget vad Älsklingen fick av barnen i julklapp. Han fick en lotion till kroppen från kicks av Patricia och deo från kicks från Krister.

Jag skulle ju bli igångsatt den 20:e, men jag hade inte öppnat mig något och livmoderstappen var inte ens det minsta mjuk när jag var inne den 19:e för undersökning *grr*. Eftersom mina förvärkar börjar bli jobbiga blev jag ju besviken=(. Jag var oxå helt inställd på att det skulle vara så att dom kunde sätta igång mig. Men det var ju bara att vända om hem igen med nytt datum den 27:e och det var det datumet som bebisen var beräknad på.

Kvällen den 26:e började jag få något som liknade mer och mer värkar, men dom var inte tillräckligt täta, det segade lite liksom.

När jag kom in till Näl dagen efter, den 27:e, visade det sig att jag hade börjat öppna mig lite=). Hon ville lägga in mig direkt på förlossning för lite hjälp, inte riktigt en igångsättning. Eftersom jag inte sov om nätterna skulle jag få hjälp att sova så jag orkade med att föda dagen efter. Men det var fullt på förlossningen så det var bara att vända om hem igen och komma tillbaka dagen efter för hjälp till att föda så jag skulle slippa dom här sega värkarna.

Dagen efter klockan 8 skulle jag innfinna mig, men vi var inte där förrens klockan 8:30 eftersom jag började få mer och mer värkar men fortfarande inte riktigt dom man skulle ha, så hade jag svårt att bara komma iväg. Väl inne fick barnmorska brottom med att få tag på läkaren som gick ronden för lite rådfrågning om hur dom skulle kunna hjälpa mig till att föda då det hade börjat lite själv. Det blev bestämt att dom skulle köra upp gel på mig. Det gjorde dom vid 9:40 ungefär. Eftersom jag var tvungen att ligga i sängen ett tag blev jag ganska rastlös så jag ringde på personalen så jag kunde få in lite tidningar. Jag hann att öppna en tidning sen började värkarna komma rejält. Det tog nog inte mer än 10 minuter förrens det kom igån ordentligt. När jag inte behövde ligga till sängs mer rådde barnmorskan mig till att gå upp och röra mig lite för att hjälpa till det lite på traven. Vet inte om det var gelen som gjorde det men jag fick svårt att gå av någon konstig anledning så jag använde mig av gåstolen och då gick det bättre. Efter ett tag orkade jag helt enkelt inte att gå längre då värkarna blev allt mer tätare så jag gick in och satte mig på sängen och försökte att dricka kaffe så jag kunde få lite energi då jag hade sovit dåligt dom tre senaste nätterna. Lilla Patricia var då kvar. Men Älsklingen gick ut och gick med henne i mellan åt. Han kom bara in för att titta till mig ibland. Svärföräldrarna hade en bit att köra. Men till slut så kom dom och det kändes skönt då jag inte vill att Patricia skulle se att jag hade ont.

Mitt på dagen började bli rejält. Jag tjötade om undersökningar just för att jag ville se om det hade hänt något. Barnmorskan ville inte undersöka mig så ofta då hon var rädd att göra mig besviken. Ibland då och då hade jag kontakt med min mamma så hon följde med i utvecklingen. Hon skrattade och hade väldigt roligt åt att jag ringde henne när jag låg och skulle föda ett barn haha. Ibland fick hon vänta då jag fick använda lustgasen.

Älsklingens nöje innan det började på allvar var att kolla på film på datan=)

Själv lyssnade jag på radion på mobilen i väntan på att jag skulle få lyssna på cd-skiva. Men Älsklingen fick dra ur den kontakten så han kunde ladda datan i det enda utaget som fanns.

Och här är man en anings flummig haha

Maten var inget att klaga på för den var faktiskt god :P

Förlossningen gick ju inte helt okej, fast den slutade bra.

Mitt i alltihopa när dom skulle ge mig ryggbedövningen gick hans hjärtljud ner och det var INTE bra=(. Helt plötsligt var det 8 människor inne i rummet. Jag fick bita ihop för att hänga med så det skulle bli så enkelt för dom som möjligt. Det pratades om att dom skulle ta akut kejsarsnitt på mig så alla tänkbara sladdar åkte ur. Dom gav mig först en spruta med brekanyl som är en asmamedecin för att ta ner värkarbetet lite. Och det hjälpte=), så det var bara att fortsätta förlossningen som vanligt igen=). Men när dom hade gett mig sprutan var det som att trycka på paus. Alla stod helt stilla en kort stund och tittade på apparaten tills dom fick se att hans hjärtljud gick upp igen. Det var en pers!!. När han var på väg ut och krystarbetet hade börjat hände det igen. Hans hjärtljud gick ner och då var som tur var en läkare kvar inne i rummet som hade koll på allt. Då var det för sent för kejsarsnitt eftersom han var soppas långt ner så då valde hon att ta sugklocka. Det var ingen trevlig upplevelse. Inte just för sugklockan utan vetskapen om att ens bebis kanske inte överlever=((. Hon talade om för mig att det var brottom att få ut honom. Jag förstod allvarlet och krystade för kung och fosterland. Jag krystade till och med fastän jag inte hade värkar. Men det fick jag inte göra för det var tydligen inte bra. Men det jag inte fattar, var all kraft kom i från. Jag är väldigt glad för att den fanns där i alla fall för ut kom det en välskapt liten skrikande kille på 3130 gr och 50 cm lång=)). Då brast jag i gråt nästan helt hysteriskt över det som hade hänt och att jag var glad att det slutade så bra som det gjorde=)).

Efterråt fick vi in en fin bricka med smörgåsar och pomac=)

Älsklingen var helt underbar genom hela förlossningen=)). Han förstod vad jag ville genom att jag bara peka när jag inte kunde prata och han surva mig hela tiden med det jag ville ha=))